Cuma 27 Kas 2009, 12:03
I torsdag spelades allas vår Lars Winnerbäck på Gammlia i Umeå. Jag kan inte påstå att jag lyssnat på Lars Winnerbäck länge faktiskt. För några år sen hörde jag några av hans demolåtar, men det var inte så mycket mer med det. Sen för kanske ett år sen återupptäckte jag honom, och för bara två, tre månader sedan började jag lyssna på honom på riktigt. Nu kan jag utan tvivel säga att han är en av mina favoriter bland alla svenska artister.
Klockan närmade sig åtta när jag anlände till Gammliahallen i sällskap av Tobias. Förbandet skulle börja spela prick åtta. Vi hade ståplatser på läktaren längst bak i hallen, men upptäckte så fort vi gick in att det egentligen inte spelar någon roll var man hade plats och inte. Det var fritt fram att gå ner på golvet, sätta sig på en ledig stol eller ta annan plats var man ville.
Vi stod i alla fall längst bak, längst upp, precis i mitten, vilket betydde att vi hade otroligt bra uppsikt över scenen och över hela hallen. Förbandet, vid namn Andreas Grega, var väl lite sådär. Lät ungefär som en lite rockigare version av Kent, och eftersom jag inte är någon Kent-fantast så tyckte jag inte att det var någon höjdare. Det var dock inte dåligt, och dög helt klart som förband, men det var inget jag skulle sitta hemma och lyssna på vid datorn. Efter bara cirka 25 minuter slutade Grega att spela och väntan på Lasse började.
Jag höll inte exakt koll på tiden, men skulle uppskatta att Lasse äntrade scenen ganska precis klockan nio. Det inleddes med en liten film. Kommer inte ihåg riktigt vad som sades i filmen, men det var lite bilder från olika delar av Stockholm (och troligtvis även andra delar av Sverige) och någon röst som pratade till. Sisådär lagomt stämningsbyggande.
Efter filmen föll skynket på scenen ner och Lars med band stod på plats och körde direkt igång med Järnvägsspår, vilket jag personligen tycker var en väldigt bra inledningslåt. Den har ett bra, och relativt långt, intro och den är lagomt taggande. Efter den fortsatte han med en del låtar innan han stannade upp för att prata för första gången. Låtvalet i allmänhet var otroligt bra. Det enda som skulle kunna göra det hela lite roligare var om han körde någon av sina riktigt gamla låtar, åtminstone en. Till exempel Spöket, Alla vägar har sitt pris eller Balladen om Pippi, Rasmus och Ronja. Nu spelade han inte ens någon låt från något av de två första albumen; Dans med svåra steg och Rusningstrafik. Han fick dock med åtminstone en låt från varje övrigt album och blandningen mellan ballader och lite fartigare låtar var överlag bra.
Det var även roligt att han inte bara spelade låtarna exakt som de låter på skiva, utan han gjorde ibland vissa små ändringar. Bland annat spelade han Hugger i sten själv med enbart sång och elgitarr, vilket jag tycker var en mycket spännande kombination förut som jag, vad jag kan minnas, aldrig har sett förut. Sång och akustisk gitarr är vanligt, men bara sång och elgitarr var något nytt. Det gick då helt klart hem hos mig. Han hade även alternerat Elden på så sätt att den blev en ballad endast med sång och piano. Om du lämnade mig nu blev ju automatiskt ändrad från sin originalversion eftersom Miss Li inte var med på turnén, utan den kvinnliga delen sjöngs av någon annan, som jag inte minns namnet på. Hon sjöng även en del på flera andra låtar.
Nedan följer en fullständig lista över låtarna han spelade.
00. Intro (film)
01. Järnvägsspår
02. Köpenhamn och överallt
03. Dunkla rum
04. Jag har väntat på ett regn
05. Brustna hjärtans höst
06. Om tiden vill ifatt
07. Kedjebrev
08. Lång dag
09. Varning för ras
10. Hugger i sten
11. I Stockholm
12. Åt samma håll
13. Fribiljett mot himlen
14. Söndag 13.3.99
15. Jag får liksom ingen ordning
16. Kom ihåg mig
17. Solen i ögonen
18. Om du lämnade mig nu
~ Encore ~
19. Elden
20. För dig
21. Ett sällsynt exemplar
~ Encore ~
22. Elegi
23. Söndermarken
Det är svårt att välja ut några favoriter med tanke på den otroligt höga standarden som rådde hela konserten, men om jag måste välja fem så skulle det nog bli Varning för ras, Hugger i sten, Jag får liksom ingen ordning, Solen i ögonen och Om du lämnade mig nu.
En sak som jag känner att jag måste klaga på däremot är att folk inte verkar fatta när en konsert är slut! Artister går av scenen ibland, så är det. Att de säger tack, går av scenen och är borta någon minut betyder inte att spelningen är slut. De kommer tillbaka. I stort sett alla stora artister har åtminstone en uppsättning bonusspår. Lasse hade till och med två. Men det var inte heller bara två gånger som folk började gå, utan tre! Även mellan Elegi och Söndermarken var det många som ställde sig och började gå. Fy på er! Man märker när spelningen är slut, jag lovar. Först brukar bandet ofta säga hejdå på riktigt, sedan bruka lamporna tändas ganska snabbt när de väl gått av scenen för sista gången och så brukar scenmänniskorna inte ta lång tid på sig att börja plocka bort saker. Har inget av dessa små saker inträffat så går man inte därifrån.
Jag måste också nämna att Lars tal innan Ett sällsynt exemplar var mycket trevligt och underhållande. Och Lars; du behöver inte oroa dig. Vi tycker inte att du är tjurig!
Avslutningsvis tänkte jag klargöra för folk att Lars Winnerbäck utan tvekan är en artist värd pengarna att se live och som jag tveklöst kommer att se igen om jag får chansen.
Andreas Grega: 3/5
Lars Winnerbäck: 5/5